Vägen från Visegrad

juni 1, 2018 No Comment

En kvinna och ett sovande barn följer strömmen av människor genom skogen.

Hon vet inte hur länge eller hur långt de har gått. Hon känner ingen hunger, ingen värk i kroppen det enda hon vet är att hon vill överleva. Så hon fortsätter gå med sin treåring sovandes i famnen. Armarna har säkert domnat av men hon känner inget.

Handduken var sonens snuttefilt och nycklarna gick till hemmet. Det var det hon fick med sig.

De kommer tillslut fram till bussar som erbjuder dem skjuts till tyska gränsen. Men hon vet inte hur mycket pengar hon har. Plötsligt står hon där men tyskarna släpper inte in dem.

Det pratas om ett land som heter Sverige. Hon hade aldrig hört talats om det landet tidigare.

På något vis tar hon sig via Polen över till Kristianstad med båt men minnet sviker hur hon och sonen lyckades ta sig fram. Som hämtat ur en kärleksfilm ser hon plötsligt hennes man när de klivit iland. De hade tappat bort varandra efter vägen men nu var dem återförenade i ett främmande land. Vilken lycka.

Känslan av att behandlas som boskap hade infunnit sig när de forslades runt.

De bussades tillslut till Norrtälje och får bo på hotell vilket kändes rätt lyxigt till en början.

Någon vecka senare sätts dem på tåget mot Tierp för att bo i en flyktingförläggning.

Ett starkt minne som etsats sig fast är från Uppsalas tågstation. Hon och hennes man undrar varför alla människor stod vända åt samma håll med näsorna i vädret. Tills de insåg att solen är orsaken. Detta märkliga folk stod och lapar sol. Vi skrattar gott till det minnet.

Det är delade känslor om hur de behandlades när de kom till Sverige. Men evigt tacksam är hon för möjligheten till ett tryggt liv i det nya landet.

………………………………………………………………………

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag fick höra hennes berättelse. Som mamma förstår jag hennes beslutsamhet och överlevnadsinstinkt även om jag aldrig varit i liknande situation. Jag förstår att det är riktigt jobbigt när nazisterna demonstrerar på gatorna i stan. Det måste väcka enorma känslor inombords.

Tack för att jag får dela din livsberättelse. Jag hoppas att kunna få skriva en fortsättning. ❤️

Av respekt och önskan från kvinnan publicerar jag inte hennes namn.

Bosnienkriget var en väpnad konflikt som ägde rum i Bosnien och Hercegovina mellan april 1992 och december 1995. Kriget omfattade flera parter. De huvudsakliga stridande parterna var styrkorna i Republiken Bosnien och Hercegovina och de självutnämnda bosnienserbiska och bosnienkroatiska entiteterna inom Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska och Herceg-Bosna, som fick betydande politiskt och militärt stöd av Serbien respektive Kroatien.

Källa Wikipedia